Känner mig som en urlakad disktrasa - på riktigt! Det är något som kommer och går. Det är väl inte så himla konstigt kanske, det har varit mycket skit dom senaste åren. Ibland kommer det över mig och jag funderar en massa.

Gör ju inte saken bättre att jag har en massa gammalt skrot som tittar fram ibland heller som jag ännu inte tagit tag i ordentligt. Jag orkar inte helt enkelt. Även om det skulle vara bättre att dra ut det i ljuset en gång för alla istället för att trycka tillbaka det hela tiden. Hm.... Men det är svårt att bryta vanor!

Numera är jag dock rätt så duktig på att stanna kvar i känsla av "urlakad disktrasa" och inte ignorera det som jag annars alltid gjort. Man har RÄTT att känna det man känner. Det är inte fel! Visst - tänk positivt - det löser allt. Hmm......nej, det gör faktiskt inte det! Det kanske funkar för en del, men inte på mig. Jag måste bearbeta, fundera, analysera och sen är jag klar. Det är inte bra för själen att bara strunta i saker som hänt, ignorera känslorna kring det osv osv. Bäst mår man om man tar tag i det och tillåter sig själv att KÄNNA.

Ligger ju en rädsla som hinder för att tillåta sig känna. Har man varit totalt nere på botten - så vill man inte dit igen och då är det lätt att bara trycka undan sina känslor.

och så är den onda cirkeln igång igen.

suckar....

Men till helgen kanske det blir av en myskväll hos bästa Mia!!! Myyyyyyyyyysigt! Vin ska jag dricka! hahahaha