Välanvänd mask

För vems skull använder man en mask? Varför ursäkta sig själv? Varför inte visa vem man är istället?

Nu menar jag inte en slemmig liten daggmask - utan den mask som folk sätter på sig för att försöka vara nåt dom inte är! ;)

En person som spelar glad - är död på ögonen. Det är tomt liksom. Men varför spela glad då då!!!!???? Jag har en väl beprövad sådan mask. Eller förresten - man får inte vara FÖR glad heller....Utan lagom neutral liksom.......

Fy katten!

Vem vinner på att jag spelar glad? Inte en jäkel! Varför tror man att man måste vara glad inför andra? Vem gynnar jag om jag spelar glad?

Varför ska man vara så jävla glad hela tiden? Ibland behöver man få vara deppig, ha en dålig dag etc.... Låt dig själv HA såna dagar!! Låt ANDRA se dig deppig - va fan gör det!!!??

VISA VEM DU ÄR!!!!

Off to work...............

Gör upp med det förflutna...

Ja det är mycket viktigt!! Som jag skrivit förut hade jag ett trassligt ex-ex förhållande där jag förlorade en stor del av mig själv. Kände mig mindre värd, hade ångest, mådde dåligt, depression - utan att förstå varför...

Eller jag förstod......men vågade inte ta steget. Nu tänker jag berätta något som inte många vet.....Jag har SKÄMTS för den tiden...ja, SKÄMTS. Hur kunde jag låta mig själv bara försvinna?

Men efter att ha läst ett inlägg i min svägerskas blogg http://lovingandliving-lady-g.blogspot.com/ kom jag fram till att det får vara slut på att skämmas över saker som hänt!

Man kan faktiskt säga att jag till blev sexuellt utnyttjad - varför måste jag skämmas för det? Det var ju inte jag själv som satte på mig själv - eller? Det är slut på skammen nu.

Fattade du inte att jag inte ville? Om någon ligger som en kall fisk eller stretar emot - är du så jävla trög att du inte fattar? Det var ett evigt tjatande om sex, sex, sex....och ja, jag ställde upp för att få slut på tjatet. Jag låg där många gånger och försökte tänkte på annat......bara låg där....och försökte att inte kräkas. Eller så fejkade jag järnet, fejkade att jag tyckte att det var skönt. Jag gick med på saker som jag egentligen inte ville....Det är väl där skammen ligger. Skammen över att jag struntade i mig själv!



Men jag var 20 år.......Jag fattade inte bättre.....

Tack vare Jennie som satte mig ner och frågade vad i h-vete jag höll på med......hade jag inte tagit modet till mig att flytta. Tack Jennie!

Så nu vet ni - och jag har ett kilo lättare på axlarna att bära!

Förändra?

Att förändra sitt liv genom att frångå invant mönster är läskigt. Hela kroppen signalerar fara inför det okända. Även om man tycker att det ska bli spännande - är det ändå ett oskrivet blad man vänder på...

Att låta tankarna finnas där, bara finnas, inte värdera dom....är svårt! Att försöka tvinga bort sina negativa tankar är ingen idé - slagsmål utbryter direkt! Att istället bara låta tankarna vara där - som ett bakgrundsus och samtidigt plantera frön till andra mer "riktiga" tankar är ett mer vinnande koncept.

Jag själv har som sagt lätt att tänka "tänk om....." och blir irriterad och frustrerad över att jag gör det. Blir jag hjälpt av att bli irriterad och frustrerad på mig själv? Antagligen INTE! Att istället bara låta tankarna vara där, inte hindra dom, utan bara erkänna dom.......Ja det är svårt att lära om - men det går!!!!!

Ju mer man håller på och ju mer man bara låter bakgrundssuset vara där (istället för att motarbeta) och istället plantera mer positiva tankar - ju lättare bli världen!

Prova får ni se! :D

Ensam är stark?

I hela mitt liv har jag levt efter detta "ensam är stark"....Kanske inte medvetet men någonstans inne i mitt komplexa jag har den meningen alltid funnits med....

Så himla fel man kan ha!!! Aldrig har jag öppnat mitt hjärta och själ till fullo - för någon!!! Herregud, vilket fattigt liv! Så mycket känslor, så mycket smärta, så mycket sorg, så mycket glädje......som jag inte delat med någon annan. Hållt allt inom mig själv...

Varför?

Ja ni, jag har inget svar på detta. Osäkerhet, rädsla att inte duga? Ja, antagligen! Tänk om nån skulle tycka att jag var konstigt som grät en skvätt? Tänk om.....Tänk om....Tänk om.........Tänk ALDRIG "tänk om"!!!! Det finns inget tänk om. Var den du är - i stunden! Är du ledsen - var ledsen. Är du arg - var arg. Är du glad - så visa då för sjutton att du är glad!

Låter som den enklaste saken i världen för en del - men för en andel av den svenska befolkning så fungerar inte detta instinktivt......

Mitt "lilla jag" och jag är på väg att förenas....Förenas i ett villervall av smärta, glädje, sorg....Alldeles för mycket känslor på en och samma gång.....Känner mig vilsen men även säker på att jag är på rätt väg.

På stapplande ben och med osäkra steg har jag förändrat stora delar av mig själv. Detta är något som är väldigt läskigt...Jag är ny på detta! Hur gör man? Hur gör man när man är ledsen - gråter man? Hur gör man när man bjuder in sina vänner på djupet - pratar man bara?

Jag har lärt mig OTROLIGT mycket, men mår även väldigt dåligt mellan varven.... Jag gråter, jag svär, jag ler, jag berättar....Ångest är en del av min vardag.... Så mycket känslor........Så många dörrar som öppnats. Varje dag är svajig.....men jag lär mig.....

Jag lär mig! Jag är på väg att lära mig att leva!


Identitet?

Vad är det egentligen? Vem är JAG?

Vem ÄR jag?

"Hej! Jag heter Ulrika!"

Jahapp? Eller känner jag mig mer bekväm med att bli tilltalad Ullis?.....Hmmmm.... jag vet inte längre faktiskt. Ibland skulle jag vilja byta identitet rakt av.....Men ändå - längst inne så gillar jag faktiskt mig själv!

Livet har slagit henne i ansiktet flera gånger. ......Men hon har rest sig varje jävla gång!

Himla bra tjej det där!

Rätt trevlig är hon också!

Ibland behöver man se sig själv från något annat håll för att få en ny syn när man ältar ett problem. Om en vän till mig hade haft det, det, det eller det problemet hur hade jag agerat då? Vad hade jag sagt till den personen? När jag kommit fram till något så säger jag dessa saker till mig själv, faktiskt, och det hjälper mer än man anar!!

Vad har Ulrika egentligen klarat av i sitt liv? Vad är bra med Ulrika? Beskriv Ulrika med tre ord? Vad är det första du kommer att tänka på när du tänker på Ulrika?

Som sagt - ibland behöver jag tänka på mig själv i tredje person. Låter luddigt och knasigt - ja, det är möjligt! ;)

Ta hand om er!!


Viktmiskning

Liten rapport om viktminskning! Jag har vägt mig EN gång på hela den här tiden, använder måttband istället, vilket passar mig MYCKET bättre! Jag blir manisk på vågen annars och jag vill inte ha den stressen.

Översta bilringen -13 cm, midjan -4 cm, nedersta bilringen -13 cm, stuss -5 cm, höger lår -5 cm :D Fy fan vad jag är bra!


Singel

jaha.......singel.........Vad nu det betyder?...

Hmmmm......det var inte det lättaste beslutet jag tagit i mitt liv men något som successivt vuxit fram. Jag ville något annat. Har inga som helst tvivel på att vi blir lyckliga på varsitt håll så småningom.

Även om beslutet var mitt - så gör det jävligt ont även för mig! Men det är väl inte så konstigt, vi har varit tillsammans i över 9 år. Det klart att man saknar en person man bott med väldigt länge. Det blir tomt. Men samtidigt så......ja - det känns rätt.

Vi levde som två personer med varsitt liv under samma tak och så ska det inte vara!

Vi är båda värda bättre.

Nu ska bara huset bli sålt också. Men å andra sidan så kommer det ta ett tag för mig att få lägenhet då man såklart måste stå i kö. Men jag hoppas att jag får napp på något och huset blir sålt inom några månader!

Så nu är det bara dogsen och jag!

En ny chans....

"Som tur är
Som minns jag inte hur det kändes
Innan allt gick fel
Jag var så ung när, mina vingar svek mig
När jag hamnade i djävulens spel


Om jag hade vetat
Hade anat, att livet har så mycket mer att ge
Om jag hade orkat
Hade vågat, låta vinden leda mig på rätt väg


Ge mig en ny chans
Att börja om, en ny chans
Att få andas rent igen
Ge mig en ny chans
Att älska mig själv
Mm, och få ro.. i min själ


Ett enda andetag
Ett tungt nog
Men de tvivla på sin rätt
Att få leva sitt liv, som någon tog
Och jag önskar att jag hade sett


Att jag hade vetat
Hade anat, att livet har så mycket mer att ge
Att jag hade orkat
Hade vågat, låta vinden leda mig på rätt väg


Ge mig en ny chans
Att börja om, en ny chans
Att få andas rent igen
Ge mig en ny chans
Att älska mig själv
Och få ro.. i min själ


Om jag hade orkat
Hade vågat, låta vinden leda mig på rätt väg


Ge mig en ny chans
Att börja om, en ny chans
Att få andas rent igen
Ge mig en ny chans
Att älska mig själv
Och få ro.. i min själ"

LCHF - Kladdmuffins

Gjorde ett försök till lite klaffmuffins med cappucinofrosting och jag tycker så här efteråt att man kan ta vispad grädde ovanpå istället. Men smaken är som baken så jag lägger ut receptet här.

Muffins
100 gr smör
½ tsk vaniljpulver
0,75 dl grädde
100 gr mörk choklad
½ tsk bakpulver

Frosting
100 gr rumstempat smör
0,5 dl valfritt sötningsmedel
2 msk kallt kaffe
3 msk vispgrädde
½ tsk vaniljpulver
1 tsk sötningsmedel

Vispa äggen så fluffigt det går. Smält smör i micron (1 min) och bryt ned chokladen i smöret tills chokladen smälter. Ha i grädde + vaniljpulver i äggsmeten och tillsätt sedan chokladen/smöret. Rör runt. Grädda i 175° i 8 min.

Frostingen: Rör det rumstempererade smöret tillsammans med alla ingredienser. Tyvärr kan smöret och kaffet skära sig lite men det är bara att hälla bort vätskan som blir och använda själva smöret. :)

Låt muffinsarna svalna innan frostingen breds eller spritsas på!!!! (för det tänkte inte jag på....och smöret smälte ju...hahahahahaha)

GODIS!!!

Yeeeeeey tänkte jag när jag vaknade i morse. Solsken, det är påskafton och man får äta GODIS! YEEEEY!

När affären öppnade åkte jag ned och köpte godis....MUMS, tänkte jag.....Men alltså, den här underbara känslan av att trycka i sig en massa godis finns inte längre. Visst det smakar väl rätt så gott, men inte mer än så! Har ätit typ en näve godis och magen protesterade ganska fort. Jag sitter nu här med uppsvälld mage samt ont i densamme. Varför skulle jag äta godis överhuvudtaget?

Jo, för att jag FICK göra det idag!

Dröjer nog länge tills jag äter godis igen. Isch! Dessutom får man en konstig beläggning på tänderna när man äter godis.

Har man inte ätit godis på 6 veckor så behöver man nog inte gör det alls! jag har alltså kört LCHF i 6 veckor och jag är piggare än jag varit på VÄLDIGT länge. Numera går jag upp typ kl 07.30-08.00 och det är inget konstigt i det. Tidigare har jag lätt kunnat sova hela fm. Känner mig starkare i kroppen.

Men det klart, nu får ju kroppen näring av allt smör, grädde och ägg mm. Istället för all skit den fått via lightprodukter tidigare. :)

En dagsmeny kan se ut så här:

Frukost
Äggröra gjord på 2 ägg, ½ dl grädde, salt + peppar och steks i ungefär 20 g SMÖR.
3-4 skivor falukorv med endast 4-4½ kh/100 g
3 cocktailtomater

Lunch
Tjaaa det varierar såklart men kan t ex bestå av köttfärsbiffar stekta i smör, blomkålsmås och sallad.

Mellanmål
t ex
Ostrullar med smör
En sked philadelphiaost
Något slags LCHF-bröd


Middag
T ex zucchinigratäng med grädde, keso och lite sallad.


Beställt nytt

Vilket dilemma det är att bestämma vilka gardiner man ska ha!!!! hahaha Tur man har vänner på facebook som hjälper till. :D

Till vardagsrummet beställde jag limegröna gardiner och hittade även kuddar som passade till det....Såklart var dom restvara och skulle inte komma förrän i juni - så då avbeställde jag dom. Jag får hitta kuddar någon annanstans. Vill ha några i denimblå.

Till sovrummet köpte jag limegrönt överkast och kuddar med en stor svart fjäril på. Kändes verkligen vårigt! :D Där blir det vita gardiner som jag har ligger nere i källaren och en vid pläd ska jag ha också.

Badrummet får sig en uppfräschning med chokladbruna handdukar och chokladbrun matta. Måste hitta några fina ljuslyktor också!

Självklart får ni se resultat sedan! Men här har ni en bild på mina inköp.


MÅSTE HA!

Jag har hitta en grej som jag bara MÅSTE ha!!!!! Hur fin som helst!

Pris: 169 kr hos http://glasverandan.se/




och dom här vill jag ha!! Extrapris: 15 kr styck på samma ställe som ovan.


LCHF-pizza

Jaa man kan faktiskt göra en pizza utan mjöl! Jag tyckte det var supergott! :D

Receptet till botten hittade jag när jag letade efter något substitut till korvbröd och det skulle uppenbarligen funka till annat också. Jag har dock struntat i vissa steg i tillverkningen men nu blev det mycket enklare. :D

Du behöver:
250g Keso (låt den rinna av)
2 dl riven ost
3 ägg
Salt, pepper, pizzakrydder, oregano, etc (det du tycker om)

Låt keson rinna av i en sil en stund. Blanda ihop alla ingredienser och salta, peppra etc.

Häll ut på en plåt. Grädda i 20 min i 175°. På med kryddad tomatpuré och valfri topping. Avsluta med någon god och kolhydratfattig ost. På min pizza hade jag tärnad chorizo och lök. Sedan in i ugnen igen i cirka 15-20 min. KLART! MUMS säger jag bara! Tyvärr tog jag ingen bild så ni får överleva ändå! Det räcker gott och väl till två hungriga personer!

Vackra saker...

Jag har inte tidigare förstått innebörden av att omge sig med vackra saker. Eller saker man tycker väldigt mycket om. Har köpt grejor bara för att dom är billiga och jag behövde något att ställa just "där". Men det blir så fel. Hemmet känns inte som mitt. Jag har en vision av hur jag skulle vilja att det såg ut, men verkar inte komma dit hän. Nu ska vi väl i alla fall flytta bara huset blir sålt så det är väl ingen idé att fixa något särskilt i huset, men i alla fall.

Men man skulle kunna sätta en skylt utanför vårt hem: "Visningshem för IKEA". Så opersonligt det kan bli!


Jag vill ha mera själ hemma, mer obonat och bara alldeles HÄRLIGT! Fint, fint, fint vill jag ha! Men i väntan på nytt hem så omger jag mig med saker och ting som jag tycker om på bästa sätt jag kan. Bara en sån sak som att lägga upp maten på tallriken lite tjusigt är en sån sak. Känns roligare på en gång!


LCHF-dessert
Vispad grädde
Frusna hallon som körts till "sylt" i micron
MUMS!
LCHF-omelett med grön tomat och fetaost
2 ägg
1 dl grädde
salt och peppar
Fyllning
0,5 dl crème fraiche
1 msk majonnäs
Tärnade bitar av zucchini


GÖR DET VACKERT RUNT OMKRING!

Jaha - dags igen

Min man genomgick en njurtransplantation för dryga året sedan. Åååh, vad skönt det var när det var över! Men tji fick vi....Det fungerade jättebra till en början men sedan blev njurvärdena sämre igen och han har legat inne i Uppsala ett par gånger under det senaste året. Värdena går upp och dom går ner. Just nu ligger han inne igen. Han mår inte dåligt men får kortisondropp och annan medicinering för tillfället. Sista han låg inne låg han inne en månad, vi får väl se hur länge det blir denna gång.

Dom gångna åren har inte varit lätt, det kan jag säga. Den som tagit det lättast är min man, som har turen att inte vara en vilsen själ från början.


Kan inte säga HUR många nätterna jag vaknat av och till för att kolla så han andas. En ständig oro........Jag vet flertalet nätter där jag vaknat och faktiskt trott att han är död. Har knappt velat titta. Som tur är har detta lagt sig och jag vaknar sällan för att kolla så han lever numera.


Det finns en ilska också...VA FAN! Jävla pisshelvete! Ljud av kartonger som rivs sönder gör mig fortfarande obehagligt till mods och gör mig stressad. Ni anar inte hur många kartonger med dialysvätskor vi haft i vårt hem. Varje kväll skulle maskinen göras iordning. Varje kväll drogs kartonger sönder. Varje kväll pep maskinen, suckade och stönade. Jag hatade det! Jag var jätteirriterad på det hela. Nästan arg på Johan som var tvungen att göra det VARJE kväll.


Idag förstår jag......Det jag kände var rädsla. Rädsla för att någon skulle hända. Rädsla för att Johan skulle dö. Rädsla för att själv bryta ihop totalt (något som senare skedde i alla fall....). Jag blev irriterad för att kvällsrutinerna med maskinen gjorde att jag ville gråta, vilket jag inte ville. Gråta är något jag alltid haft svårt för och har det fortfarande....även om jag blivit bättre på det. Det är jobbigt att känna.......Jag har svårt att tala om hur jag känner.


Varje gång hans sår vid dialysslangen skulle läggas om blev jag arg inombords. Jag gjorde det såklart - men jag ville egentligen inte. Idag förstår jag.......Det blev så uppenbart varje gång att dialysen höll honom vid liv och att han var allvarligt sjuk. Jag ville inte känna. Ville inte gråta. Mitt försvar är alltid att bli irriterad och arg, istället för att gråta.


Mycket riktigt bröt jag sedan ihop - TOTALT. Utbränd. Totalt slut. Kunde inte vara själv hemma. Hela världen kändes otäck. Kunde ingen hjälpa mig? Snälla hjälp mig?!! Jag mådde jättedåligt och allt var svart. Jag grät och hade enorm ångest. Men ändå försökte jag hålla tillbaka mina känslor. Så dumt! Så dumt! Men det är så jobbigt att känna.....känna sig sårbar och i behov av hjälp. Jag klarade inte av att göra nånting. Kunde inte sova, jag darrade hela jag så jag knappt kunde prata.


Tack och lov fick jag kontakt med en underbar kurtor som pekade på mina rädslor inför att våga känna. "Gråt, Ulrika, GRÅT!" Kändes som en tillflyktsplats att gå till henne. Där kunde jag bara vara "jag". Inga murar, inga sköldar - bara JAG.... Jag lärde mig massor av henne.......TACK!


Att erkänna sina känslor för sig själv är ingen självklarhet för alla människor. Men lyssna, var uppmärksamma på era känslor. En liten stund per dag avsatt för reflektioner är något vi alla människor behöver. Man KAN inte bara köra på utan att stanna till och fundera. En dag.....någon dag......förr eller senare.....tar det stopp.....


Tack älskade Johan för att du orkar med mig! Love you!


RSS 2.0