Smärtor..

Jag är förbannat trött på att ha ont. Ont ont ont. Det går upp och det går ner men jag är aldrig smärtfri.
I början av 2000-talet ramlade jag av hästen. Första veckan kunde jag knappt gå och inte klä på mig själv. "Det går över", sa min doktor. Jaha...Bara att vänta då. Jag grinade när jag försökte röra mig. Det gjorde jävulsk ont helt enkelt.
Jag minns att jag kände en intensiv smärta precis vid landningen i det lilla stenröset och tänkte "Nåt gick sönder!!"...
Tidigare på dagen hade jag varit och köpt en säkerhetsväst och det var nog tur. Nåväl, jag är inte den som ger upp. Efter fyra veckor var jag tillbaka på arbetet, hade ont som sjutton, grinade av smärta - men vägrade ge upp.
1½ år sedan fick jag äntligen röntgen och denna visade en gammal kotkompression. Kotan var bara hälften av sin storlek och disken ovanpå var tillplattad.
Kom då fram till att det kanske inte var så konstigt att jag haft så ont!

Sedan dess har jag inte haft en smärtfri dag! Visst man vänjer sig och jag har inga förhoppningar om att någonsin bli helt smärtfri - men det är vansinnigt irriterande att det ska hindra mig från att göra saker och ting.
Från början kände jag mig värdelös...en krympling. Jag kröp fram i stallet. Jag vägrade ge upp!
Jag försööööker tänka positivt - "det finns dom som har det värre". Men det hjälper inte mig i mitt vardagliga liv!
Man blir fruktansvärt trött av att ha ont och många gånger förstår inte folk. Ryggvärk syns ju inte utanpå!
Släng sen därtill hälsporrar i båda fötterna... just nu är dom väldigt inflammerade fastän jag nu går med mina inlägg. Så länge jag går funkar det väl - då är hälarna ändå "bortdomnade" av smärta. Men jag kan inte gå så fort eller långt jag vill.
Jaha - här var det positivt!! ;) Men jag blir så irriterad!!!!

Kommentarer
Postat av: Lovisa

I know the feeling :(

2011-02-16 @ 22:58:44
URL: http://4fota.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0